Runstenen

Runstenen i Färlöv var ett oväntat fynd – stenen påträffades i en trakt där runstenar inte är så vanliga och dessutom på den plats där den en gång stått.Runstenen är belägen i Wrangels allé, till höger om vägen, alldeles vid infarten till Färlöv söderfrån,  ca 300 meter innan man kommer fram till kyrkan. Stenen återfanns år 1997 när den gamla almarna i  Wrangels allé hade tjänat ut och nya träd skulle planteras.

Runstenen är i gnejs, en mycket porös bergart. Detta har inneburit att ytan var mycket vittrad. En restaurering tog snabbt vid, men trots detta har runtecknen inte gått att tyda till alla delar och därigenom heller inte budskapet på stenen.

Formen på runorna tyder på att dessa kan tidsbestämmas till övergångsåren mellan den äldre och den yngre runraden, d v s ca 650 – 900  e Kr. Troligen kan runorna på stenen härledas till 800-talet.

Runstenen i Färlöv skulle kunna vara den äldsta som påträffats i Skåne.
Runstenen är nu placerad ca 4 m från fyndplatsen. Detta för att skydda den från påverkan från nutidens hot: trafiken, snöröjningen och vägsaltet.

Runstenen var, när den en gång restes, belägen på ett gravfält. Om detta storslagna område berättar Carl von Linné i skildringen av sin skånska resa år 1749: ” Här stodo på åkerfälten många höga och smala stenar uppreste, och på åtskilliga ställen voro de i avlånga ringar uppställde. Desse voro ofelbart minnesmärken efter de gamles grifter.”

Nu finns det inte mycket kvar att beskåda av detta en gång så imponerande gravfält. Men runstenen står upprest än en gång.

Panelsamtal/Intervju · 13 min

1996 gjorde två unga arkeologer ett fantastiskt fynd i Färlöv. Det visade sig vara en bronskittel från yngre romersk järnålder som innehöll kremerade kvarlevor av två män och deras vapen. Antikvarie Helén Lilja samtalar med de båda arkeologerna, Tony Björk och Anders Edring, som gjorde fyndet för mer än 25 år sedan. Inspelat på Regionmuseet Skåne den 27 januari 2021. Arrangör: Regionmuseet Skåne

 Följ länken: https://urplay.se/program/219954
Läs mer under fliken: Länkar

Färlövs kyrka

Mer info under: Länkar

Färlövs nattvardskalk, numera i Växjö domkyrka

Första dagen den 6 februari stod brandröken över Glimåkra, Broby, Emmitslöv, Hjersås, Knislinge, Kviinge, Gryt, Färlöv, Fjälkestad, Araslöv samt Araslövs och Vanås slott. I spåren därav arma och hemlösa, vanliga människor utan hus och hem, i många fall dessutom i namnlös sorg över dödade och lemlästade anförvanter. I Färlöv hemsökte de ”kyrksamma” svenskarna den gamla kyrkan och fann där behag i en ovanligt vacker nattvardskalk, tillverkad 1609 av en av Väs berömda silversmeder, – Hans Povelsøn. Kalken blev, liksom så mycket annat, ”krigsbyte” och svenskarna kan i den dag som i dag är ännu visa upp sitt byte i Växjö domkyrka! Med tanke på det förflutna borde kalken avgjort passa bättre i sin ursprungliga omgivning, ty det var inte något ”krigsbyte” utan i stället ren plundringsstöld.
Nästa dag den 7 februari kom olyckan över Åsum, Skepparslövs och Önnestads socknar samt den gamla medeltidsstaden Vä, som nu plundrades och brändes för fjärde gången. Mordbrandsdådet betydde slutet för en av Danmarks äldsta städer, som i århundraden varit en centralpunkt i östra Skåne. Här fanns ett permonstratenserkloster, instiftat av ärkebiskop Eskil 1169 eller 1170. Skolan i Vä förlorar sig i många seklers töcken. Den omtalas 1562 i den meningen, att till Vä skola hörde Gärds, Göinge och Södra Åsbo härader. 1569 omnämns Vä skola i Landeboken och även året innan då Fredrik II i brev den 23 mars uppmanar sockenprästen och skolmästaren, att tillsätta klockare vid de ”Degnekald” som är belägna inom två mil från staden. Vä – en kulturpost i öster, fick läggas ner och ersättas av fästningsstaden Kristianstad. De oupphörliga plundringstågen norrifrån kröntes med en orgie av brand och oskyldigt blod.

Läs mer: Gustav II Adolf och Färlövs nattvardskalk

Brudkronor i Araslövs församling

brudkronor Araslöv församling

Åby hälsokälla

Mer information under: Länkar

Araslövs säteri 

https://araslovshistoria.weebly.com/

Huvudbyggnaden under åren 1848 – slutet av 1960 -talet           Rålambs akvarell av                                                                                                                                   Araslövs sätesgård                                                                                                                                        på 1780-talet

Araslöv kungabesök (pdf)

Araslövs kyrka

Bilder tagna på 1920-talet
Ur Högstedts arkiv med glasplåtar

Ny bok

Boken om S:t Mikaels kyrka i Araslöv utgiven 2016.                                                      Författare Ingela Frid och Nils-Åke Sjösten                                                                                        Mer info om boken under: Länkar

Mer information om Araslövs kyrka under: Länkar

Färlövs bebyggelsehistoria till och med 2008.

Färlövs bebyggelsehistoria – pdf-fil

Medföljer i boken: FÄRLÖV, Gatorna, Husen, Historien, som bilaga.

Militariske förhållanden 1818
Beskrivning och karta över militära försvarspositioner längs Helge å
skriven av:
U. Thersner,
Major vid Kongl:
Ingenieur Corpsen

MilitariskeForhallanden (1) 1818

 

Färlövs mejeriförening

Färlövs mejeri byggdes 1892 och under de närmaste 60 år som mejeriet bestod hade ett stort antal mejeriester,mejerskor och elever sitt arbete och uppehälle här.                                Mejeriföreståndare var: Lars Ulrik Sjöberg 1892-98, August Alfred Andersson 1898-1912, Gustaf Klas Ehwans 1912-16, Johan Mauritz Ekström 1916-28, Karl Fredrik Haaker 1928-38, Karl Helmer Johansson 1938-48, Nils Börje Månsson 1948-50 då mejeriet nedlades.

 

Färlövs Mejeriförening, mjölkaffär i Kristianstad

Personerna på bilden är fr.v.: biträdena Inga Svensson och Linnea Nilsson, förestånderskan Lallie Ekberg samt bakom henne, sonen Allan Ekberg.

Allan Ekberg drev Konsumbutiken i Färlöv under 1950-talet

På Föreningsgatan i Kristianstad låg denna mjölkaffär med produkter från Färlövs Mejeriförening. Bilden är tagen 1934 och då kostade en liter mjölk 18 öre, ett kilo smör 2:25, ett mått (1dl) vispgrädde 25 öre och ett mått kaffegrädde 14 öre. För ett stort fint bröd fick man betala 40 öre. Mjölkkannorna förvarades i en stor bassäng med isbitar. Kunderna expedierades dagligen från åtta på morgonen till sex på kvällen, frånsett söndagar då här var öppet mellan klockan tio till tolv. På söndagarna stod folk i kö för att handla. Biträdena hade 35 kronor i månadslön samt mat och logi, medan förestånderskan hade 250 kronor i månaden.

Källa: Thore Brogårdh, boken Den gamla bilden berättar utgiven 1980

Karpalunds sockerbruk

Historik
Sockerbruket anno 1894 
Bruket uppfördes mellan år 1893-1894 efter tyska typritningar, något som innebar att byggnaderna kunde uppföras på ett snabbt och effektivt sätt. Under byggnationen av fabriken användes cirka 2 miljoner tegelstenar – en hel årsproduktion för ett skånskt tegelbruk. Lönerna för exempelvis murare och hantlangare under år 1893 var cirka 35 öre respektive 20 öre per timme och för grovarbetare cirka 15 öre.
Brukets geografiska läge härleds till närheten till järnväg, vattendrag, torv och sockerbetsodlingen. Sockerbruket byggdes från början som ett råsockerbruk och hann inte bli mer än ett år innan hela fabriken en dag stod i brand. Lyckligtvis byggdes allt upp igen med rekordfart.
Under 1890-talet var arbetsåtgången cirka 1000 timmar per hektar och här ingick jordbearbetning, sådd, skörd och transport. Detta kan jämföras med början av 2000-talet då arbetsåtgången var motsvarande cirka 9 timmar per hektar. År 2011 var det ca 7 timmar.

Karpalund 1910-1930 
Inga större ombyggnationer gjordes på själva fabriksbyggnaderna fram till 1957. Åren innan dess, dvs. från 1914-1957 byggdes nya transportbanor, en smedja,oljeföråd, kopparslageri, snickeri, rörverkstad, arbetarbaracker samt att man ändrade takbeklädnad på byggnaderna för den stora brandrisken.
Karpalund 1957-1980
År 1957 ändrades inriktning från att ha varit ett råsockerbruk till att bli ett strösockerbruk. En stor rationalisering inleddes där man byggde betmottagning, sockersilos och magasin. Hela fabriken moderniserades samt att man gjorde en högre påbyggnad av fabriken. 1969 byggdes en ny torkanläggning för betproduktionen så att betmassan kunde förädlas ytterligare. Under 1980 talet var det dags för en modern anläggning vattenrening.
Karpalund 1981-2001 
Rationalisering svepte inte bara över Karpalunds sockerbruk utan även över hela näringen. 1989 togs ett beslut om att sockertillverkningen skulle koncentreras på ett fåtal sockerbruk och där ingick inte Karpalund. Efter Karpalunds nedläggning 1989 har koncentrationen fortsatt och år 2001 återstod endast två sockerbruk, Örtofta och Köpingebro, som vardera vägde in ca 16 000 ton betor om dagen år 2001. Karpalund hade år 1989 vägt in 2850 ton betor om dagen. Arlövs sockerbruk är fortfarande i drift men endast som ett sockerraffinaderi. Köpingebro sockerbruk har nu också upphört och allt koncentrerat till Örtofta sockerbruk som vägde in under år 2010 ca 20000 ton betor.

Mellan 1990-1994 demonterades mängder av fabrikens maskiner. En del av dessa skickades till andra svenska sockerbruk, men den största delen av maskinerna såldes vidare till Litauen. Då demonteringen var avslutad såldes bruket till BPS (Bröderna Petterssons Återvinning) i december 1993. Från början hade BPS planer på förändra fabriksbyggnaden till en lagerhall, men fabriksbyggnaden var i mycket dåligt skick där fukt och kyla hade gjort sitt. Därför bestämdes att riva fabriksbyggnaden 1995, betmottagningen och några andra nedgångna byggnader. Arbetet slutfördes 2001. Över 2500 ton järnskrot och ca 8000 – 9000 m3 betong, jord och tegel fanns i byggnaderna

Karpalunds Sockerbruk är nerlagt för alltid men området lever i högsta grad och skall fortsätta utvecklas i framtiden. Mera information om Karpalunds Sockerbruk och andra sockerbruk kan du läsa i boken”Sockrets katedraler” av Jean-Paul Darphin. I Sockermuséet i Örtofta finns allt om Sveriges sockerhistoria under ledning av Lennart Rantzow, som innehar en stor och värdefull kunskap inom detta ämne.

Källa: Hans Pettersson BPS januari 2017

I föreningens arkiv finns en digital arkivfilm som visar betkampanjen 1936

Länkar: http://mathistoria.blogg.se/2007/november/karpalunds-sockerbruk.html
http://www.kristianstadsbladet.se/kristianstad/sockrets-katedral-har-fallit/

 

Winnö IF – Kristianstads kommuns äldsta idrottsförening

Vinnö IF 1931
Bakre raden från vänster: Gösta Sjövi, Lars Olsson?, Algot Ljungberg, Ragnar Olsson, … Åkesson.
Främre raden: Arnold Svensson, Allan Olsson, Tage Andersson, Gunnar Johansson och Bertil Persson.
Målvakten: namn okänt.

Den 6 april 1914 bildades Winnö IF.

Toffelmakaren Edvin Roos var den största pådrivaren till att en förening skulle bildas.Han blev också klubbens allra första ordförande. Övriga i den historiska styrelsen var Jean Andersson, Arvid Stålberg, Otto Dahlgren och Ove Svensson Ejulf.

Idrottsföreningen Kamraterna blev föreningens namn, men det ändrades senare till Winnö IF.

Baron Wrangel von Bremer på Araslöv upplät mark (50×80 meter) söder om Araslövsvägen. Här spelades fotboll, ja till och med seriematcher på den lilla planen, men framför allt var det allmän idrott som gällde. Det vi i dag kallar friidrott.                                 I 15 år höll föreningen till på den platsen. Men man började bli trångbodda.                    Man frågade Baron Wrangel om han hade någon annan mark som man kunde vara på.Den 17 juni 1929 flyttade föreningen till den plats där Idrottsplatsen ligger i dag. 1944 köpte föreningen loss marken av sterbhuset till Araslövs gods.                                             Men det var först den 1 augusti 1952 som den invigdes som en idrottsplats. Ett stolt ögonblick i klubbens historia och för den tidens ordförande Sven Romberg. Idrottsplatsen invigdes av Svenska Idrottsförbundets representant Georg Svensson och cirka 600 personer hade kommit till den nya idrottsplatsen.                                                                Sonja Stjärnqvist underhöll och A-laget mötte Helsingörs BK i en invigningsmatch.

Läs mer på Winnö IF:s hemsida: http://www.winnoif.se

Bjärlövs gästgivaregård

  
Gästgivarepålen vid Bjärlövs gästgiveri   Bjärlövs f.d. gästgivaregård

Bjärlövs gästgivaregård hade blivit ”Crono Reducerat” från Araslövs gård som ägdes av Christian Ulfeldt. Häradets bönder hade byggt upp gästgivaregården efter order från generalguvernören.
Den gängse uppfattningen har varit att gården brann 1678 men inte byggdes upp igen, utan att byns bönder fick turas om att förse de resande med vad de behövde
Men Nils Sjöstrand har hittat andra uppgifter. Han skriver i boken om Färlövs sockens historia  – ” I Bjärlöv fanns redan på 1600-talet en gästgivaregård. Den förstördes av vådeld den 15 april 1689. Gästgivarens hustru hade gjort upp eld för att brygga, då gnistor antände halmtaken och det var med knapp nöd byamännen lyckades rädda byn. Gästgivaregården uppfördes på nytt. 1706 hette gästgivaren Jöns Hansson och 1712 Christen Björkman. Vilka som var gästgivare därefter har inte gått att finna.
1761 beslutade häradsrätten att gästgivaregården i Bjärlöv skulle flytta till Kviinge. Stenen som är placerad vid gästgivaregården har årtalet 1766″
Med dessa fakta bör man kunna dra slutsatsen att gästgiveriet i Bjärlöv har funnits långt in på 1700-talet och drivits efter det att beslut fattats om flyttning. När nedläggningen och förflyttningen verkställdes är oklart, men det verkar som om Bjärlövs gästgivaregård drevs samtidigt som den i Kviinge under några år.
Fastigheten är i dag privatbostad.

Källa: Från danska kroer till skånska gästis
Lennart Jönsson
Monitorförlaget

Milsten Adinalsvägen Färlöv 35:1

CL = Christianstads län
HB = Huseby Bruk

Milsten Adinal

 

Bjärlöv och stenindustrin
Föredrag av Mats Pettersson april 2017

Bild: Bertil Nilsson
Text: Kerstin Sjögren Fleischer

Faerelde kulturförening.
Närmare ett 50-tal åhörare kunde föreningens ordförande Bertil Nilsson hälsa välkomna till programmet den 5 april med Mats Pettersson som talare och med sten som tema. Under rubriken ”Bergets fasthet och stenhuggeriet i Bjärlöv” lotsade Mats sin publik pedagogiskt, faktaspäckat och mycket välkryddat med humor genom stenens historia i Bjärlöv.
Stenbrytningen i Bjärlöv började redan omkring 1890. Stenen hade goda egenskaper.  Bjärlövsgranit är en finkornig gråbrun granit, lämpad för gat- och kantsten och murar.
Stenbrott sattes igång tidigt på många ställen i trakten. Ägande- och organisationsformer var mycket varierande. Historien om de tidiga decennierna har åtta stenarbetare i Bjärlöv grävt fram i en studiecirkel som år 1994 resulterade i en mycket läsvärd bok ”Bergets fria söner. Om stenarbetarna i Bjärlöv och deras bygd” med framlidne stenhugggaren Sven Johansson som cirkelledare och författare.

A P Sten Sweden med hemortsadress Bjärlöv är numera Sveriges största företagsgrupp inom natursten. Företaget har sitt ursprung år 1933, ett märkesår i Bjärlövs stenhistoria. Då startade nämligen Albin Persson ett eget stenhuggeri.

Mats Pettersson tog nu publiken – varav många stenarbetare – på en resa genom företagets historia, som är fylld av förvärv av andra stenföretag med olika stensorter, utveckling och förbättring av produktionsmetoder och arbetsmiljö, anpassning av sortiment och produktion inte minst utifrån utvecklingen av nya väg- och markbeläggningar, planmässig rekrytering av ung arbetskraft samt internationella kontakter, både export och import, bl a från Portugal. Genomförandet där var nog inte så lätt när svensk och portugisisk kultur möttes på en arbetsplats.
Historien om Albin Perssons stenhuggeri är helt enkelt en mycket spännande historia i många decennier. Mats Pettersson och Albins son Bertil skildrar hela historien i  ”Sten. Tidlös skönhet”, utgiven 2009, en bok med ytterst gediget innehåll, välskriven och därtill generöst illustrerad.
Sten från Albin Perssons stenhuggeri finns på många platser i vårt land: Mur vid Färlövs kyrka var en av stenhuggeriets allra första beställningar. Under 30-talet stenlades också Lilla torg i Kristianstad och 50 år senare utvidgades torget i samband med gågatorna. Albin Perssons var med.
Under 40-talet tillkom stenläggning av dåvarande genomfartsvägen genom Bjärlöv, nu klassificerad som kulturhistorisk vägmiljö. Andra exempel är Stortorget i Malmö, Torget i Halmstad, Stora torg i Kristianstad, Vällingby center och så jätteordern 1966, den största order som bolaget fått: 10 000 kvm (ca en miljon) röd smågatsten av Vångagranit som lades från Stockholms stadshus till Tegelbacken och vidare till Centralstationen.
Den befintliga personalen räckte inte till för denna produktion; pensionerade stenhuggare fick rycka in. 1974 bekläddes PK-bankens storståtliga byggnad vid Hamngatan i Stockholm med rödrosa sten från Älvdalssten, ett företag som förvärvats samma år. Den mäktiga trappan till riksdagshuset på Helgeandsholmen belades vid återinvigningen år 1983 med Boafallssten, grå granit, levererad av AP Sten. Till minne av de omkomna vid Estonias förlisning hösten 1994 har ett monument i grå Bjärlövsgranit med de avlidnas namn skapats av Miroslaw Balka. Monumentet är placerat på Djurgården i Stockholm.
Det finns mycket att berätta om Albin Perssons stenhuggeri. Mats igen: Några av de nyförvärvade stenföretagen låg i Blekinge. Albin Persson skaffade bil för att sköta avlöningarna. Det tog en hel dag.
Många blekingar sökte sig som stenhuggare till Bjärlöv. Bland ungkarlarna var en del  särskilt levnadsglada och tog sig gärna ett glas eller två och kunde till och med råka i handgemäng, berättade Mats. IOGT-logerna i både Torsebro och Färlöv klagade.

Byn Bjärlöv utvecklades i takt med stenhuggeriets tillväxt. Som exempel berättade Mats om släkten Göransson som både bakade bröd och startade speceri- och diversehandel. Bjärlövs grova finns än idag i butikerna. I Bjärlöv fanns härutöver två andra handelsrörelser.

Sten är det material som har störst motståndskraft mot förstörelse av eld, vatten och andra nedbrytande krafter. Det är inte konstigt att det lockar konstnärer. Så här skulle en stenkonstpromenad i Kristianstad samt en lite längre tur kunna se ut:
– Östra boulevarden, vid länsstyrelsens entré: Kosmos. Konstverk i diabas av Tskashi             Naraha
– Vid Kvarnen, Lilla Bangårdsgatan/Spannmålsgatan: Ax av Pål Svensson
– Lastageplatsen: Ett minnesmärke med Kristianstadshistoria i form av en pyramid av
– Bjärlövsgranit, skänkt till staden av föreningen Gamla Christianstad vid firandet av 400-   årsjubileet. Själva blocket skänktes av AP Sten och huggningen betalades av föreningen.
– Kyrkogården i Hjärsås: Klot av diabas, tillverkat av Skånska Granit AB

Torsebro friluftsbad